AWARENESS

Japp, jag klarade flygresan trots att det var fredagen den 13'e! Nu ar jag i Kuching och allt ar bara bra. I morgon bar det ivag mot havet och Baku national park, jag star inte ut att vara i stader. Dock ar det ju anda kul att se hur livet levs i en malaysisk stad. I Baku ska vi sola, bada och sjalvklart leva oss in i naturen. Ah, jag langtar tills i morgon. Vi beger oss tidigt pa morgonen.

Jag kommer nog inte blogga sa mycket pa resan eftersom vi inte ska vara i civilisationen sa mycket. Men jag lovar att jag kommer att ha massvos av bilder och berattelser till er sedan!

Varma halsningar fran Borneo!

Igår såg vi två rådjur när vi körde bil. De nådde knappt ovanför snön med sina små huvuden. Det måste vara ganska svårt för de små djuren att förflytta sig när det är sånt här snödjup. Antagligen hade de hittat nått skoterspår att vandra efter och sen hittat nått ställe där de kunde skrapa fram lite fruset gräs på ängen :)

Idag har jag och hundarna hittat ett bra promenadställe där de kan springa lösa. Det är ungefär 5 km bort och det är riktigt vackert där. En smal väg med ganska tjock skog på sidorna. Vi såg en hel del älgspår och hundarna kände även lukten av dem!

Jag har inte tagit mig iväg för att ta de sista vaccinationssprutorna än, men i morgon bitti blir det av. Sedan ska jag fara till mamma igen och äta lite sen lunch. Jag måste få något att göra så jag inte biter av naglarna och fingrarna och händerna och... allt, av resenervositet. Hehe. Så det blir jättebra att åka till henne!



Vintriga rådjur // Google

Men först titta lite TV. Har nyss varit ute i snöstormen med hundarna. Aliyah tyckte det var jättekul medan Gizmo bara ville gå hem. Hon la öronen bakåt, kröp ihop och slet hemåt i kopplet. Sötnosarna. De är så himla olika varandra trots att de är mor och dotter och att de växt upp under så lika omständigheter.

I morgon ska jag fara och ta mina sista sprutor inför resan och sedan ska jag och pojken åka till mamma. Där ska vi ha en liten ceremoni där det ska delas ut stenar. Jag ska ha med mig sju stycken; en symboliserar min mamma, en pojken, två symboliserar våra bullstaffar och tre våra katter. Sju är mitt turnummer också. Så därför tar jag inte stenar för de djuren som bor hos mamma. Men de betyder ändå lika mycket för mig! Mamma och pojken ska också få varsin sten som symboliserar mig. Sedan ska jag också ha med mig en liten glasflaska med jord från min kära gård och sen "hjärtevännen" - ett tursmycke som gått i tre generationer och som alltid ska följa med på resor.

Senare ska jag berätta lite mer om mina planer för resan. Lite mer detaljerat. Jag tänker också skriva dagbok under hela resan, från tågresan till Stockholm till tågresan hem igen, så jag kommer ha mycket att dela med mig av här på bloggen när jag kommer hem.

God natt mina kära läsare!

Jag är så glad över att djuren trivs bra tillsammans här i lägenheten. Vi trodde aldrig det skulle gå så bra som det har gjort. Eftersom lägenheten är så pass mycket mindre än huset och att katterna Paasah och Acce inte får gå ut tänkte vi att det skulle bli oroligheter bland katterna.

Paasah kan vara ganska "moody" hemma i huset och pojkarna kan retas ganska mycket med henne. Här har det dock gått jättebra hittills. Hon har inte varit sur en enda gång! Pojkarna är snälla och retas inte med henne heller. Det är balans i djurvärlden.

Som vanligt så fick jag inget bra kort på Paasah, men pojkarna ville vara med på bild. Speciellt Alf. Han är så jävla söt den där katten!?

Ja, nu börjar nerverna (resenerverna, that is) göra sig påminda...

Här är en lista på allt som känns konstigt. Att jag...

♦ Kommer vara på andra sidan Jorden om mindre än en vecka (Peppar, peppar...)
♥ Lämnar alla jag älskar här hemma när jag egentligen vill att ALLA ska följa med mig!
♣ Ska vara borta så länge, oh my lord, 4 veckor!

I övrigt är det väl inte så mycket som känns konstigt. Jag minns ju varför jag vill åka. Det jag älskar mest efter allt här hemma; naturen och att resa. Det är bara det att jag är så ödmjuk inför livet så jag kan inte ta någonting för givet. Inte att jag kommer komma tillbaka, inte att allt kommer finnas kvar när (om?) jag kommer tillbaka. Eller jag kanske inte kan kalla det ödmjukhet inför livet, det övergår ju snarare till ett tvivel eller en misstro. Kanske även maktlöshet. Ödmjuk ska man ju vara, men när det går över till en känsla av maktlöshet så har man ju som tappat balansen...

Hmm. Jag har nog ett kontrollbehov. Jag litar på mig själv, men jag litar inte så bra på något annat. Nu är jag tvungen att släppa mitt kontollbehov och göra det jag alltid säger åt andra att göra - HAVE FAITH. Jag måste tro på att resan kommer att gå bra för mig, att det ska gå som jag har tänkt mig och att det ska bli helt underbart. Jag måste också tro på att de jag älskar här hemma kommer att klara sig jättebra utan mig och att de är kvar, safe and sound, när jag kommer hem.

Nu måste jag lyssna på mig själv... Have some faith in life!

Ojojoj, jag känner mig som en gammal gumma. Det var väldigt jobbigt att skriva tenta idag. Jag känner verkligen att jag inte är riktigt frisk ännu från influensan som slog till för en vecka sen. Allt känns otroligt jobbigt; allt från att laga mat, äta, gå ut med hundarna och egentligen enbart att andas är jobbigt.

Jag längtar verkligen tills energin börjar komma tillbaka. Det är svårt att längta till Borneotrippen när jag känner mig så trött och slut.

Calling for some energy, please!

Nu är jag typ redo inför tentan i morgon. Jag tror att det kommer gå bra. Känns mest jobbigt att köra bil ungefär 5 mil tidigt på morgonen, för det är inte så trevligt före ute.

Igår kom jag och Paulina överrens om när och var vi kan träffas i Kuching på Borneo. Det blir på lördag (nästa lördag!!) mitt på dagen vid en park som heter Reservoir park. Känns helt sjukt att ha bestämt var vi ska träffas och allt. Nu jäklar är det inte långt borta...

Idag skulle Bob Marley ha fyllt 64 år. Han kommer alltid leva i våra hjärtan!

One Love

Tillbaks från en snöig dag. Hemfärden med bilen var hemsk, men J körde så bra så vi tog oss hem safe and sound.

Har hämtat ut min malariamedicin nu. Räknat ut att de precis kommer att räcka också om jag börjar ta dem dagen före vi åker till Kinabalu park. Innan dess kommer vi inte vara i något riskområde. På aptoteket köpte vi också ett litet kit med förband och sånt samt lite andra grejer, t.ex. vätskeersättningspulver.

Nu saknas TREO, solskyddskräm och myggmedel tror jag.

Håller på att ladda min mp3-spelare. Den ska ladda i 5 timmar innan man använder den.

I morgon blir det tentaplugg och lite annat. Tvätta till exempel...

Haha. Läser om malay-språket. Det finns några ord där det först står den informella versionen, sedan den formella versionen och sist den engelska översättningen.

pukimak - celaka - damn/fuck

Kan man alltså säga "damn/fuck" på ett formellt sätt? Tydligen! HAHA!

"Tumble outta bed and stumble to the kitchen
Pour myself a cup of ambition
Yawnin, stretchin, try to come to life"

- Dolly Parton i låten 9 to 5

Har drömt jätteskumma drömmar nu på morgonkvisten. Mycket av det går inte ens att förklara. Trodde i alla fall jag var vaken igen och att J kom hem (han hade nyss farit) och ropade i hallen. När jag steg upp och gick ut, för att han inte hörde att jag svarade, så stod ytterdörren öppen och massa saker var borta. Det var lite läskigt. Sedan såg jag att det "bara" var helt ommöblerat. Hehe.

Det var meningen att jag skulle åka med J till stan för en timme sedan, men vi kom på att hundarna vill nog inte vara hemma ensamma så länge. Så jag tar bussen vid 11 istället, då behöver de bara vara själva några timmar.

Nu ska jag fika, promenera med hundarna och sedan bege mig. Hugs!