De stora kattdjuren
Idag blev jag tipsad av både min kära J och min kära mor att se ett program på 2'an kl. 18.00. Det hette "De stora kattdjuren" på svenska och är en brittisk naturdokumentär från 2007 i fyra delar. Idag handlade det om snöleoparder i Pakistan. Som jag skrivit förut är kattdjur mina absoluta favoritdjur så jag tyckte förstås det var ett väldigt bra program.
Det var två naturfilmare som planerade att hitta en speciell individ av snöleopard som de kunde följa. De hittade en hona som filmades där hon höll till på de branta bergsväggarna ganska nära en by. Man fick även följa bybornas oro över att leoparden befann sig i närheten, de vill ju inte bli av med sina boskapsdjur. Det visade sig sedan att honan hade en annan anledning än enkla bytesdjur att stanna kvar i samma område. I en grotta hade hon nämligen en hemlighet. Det var hennes lilla son, som i och för sig var nästan lika stor som sin mor, men fortfarande beroende av henne för att överleva.
Ung snöleopard // Google
En jordbävning i Pakistan gjorde att filmarna inte kunde följa katterna på mer än ett halvår. När de sedan kom tillbaka var det sommar och mor och son hade förflyttat sig till andra trakter. När vintern återkom gjorde de ett nytt försök att hitta djuren, eller åtminstone ett av dem, för nu skulle sonen ha blivit avvand från sin mor och ha gått sin egen väg. Filmarna träffade nu också ett gäng forskare som ville märka djuren för att kunna studera deras livsvanor. Det gick en period utan några snöleoparder i sikte. En dag fick tillslut naturfilmarna syn på honan. Forskarna hade tydligen hittat henne före, för nu hade hon blivit märkt och fått ett stort halsband på sig.
Här är en artikel från BBC news om märkningen av honan.
Naturfilmarna, speciellt en av dem, tyckte det var trist för leopardhonan med det stora halsbandet och var orolig att hon skulle hindras av det. De fick följa några misslyckade jaktförsök och hoppades på att det inte berodde på halsbandet. En tid senare blev samma hona igen, av misstag, fångad i forskarnas fångstsnara. Jag tyckte själv det var väldigt sorgligt att se hur panikslagen hon var där hon satt fast med tassen och försökte komma loss. Jag hoppas verkligen att bättre metoder utvecklas snart för att fånga in och märka djuren. Jag skulle inte klara av att se sånt där i mitt arbete, även fast jag ju vet hur viktigt det är att kunna få in information om djurarternas levnadssätt för att ha bättre chanser att bevara dem.
Filmarna och forskarna samarbetade med att få mer förståelse för djurens liv och filmarna fick då också mer insikt i hur viktigt det verkligen är att göra sån här forskning för att förbättra djurens chanser för fortsatt överlevnad i en värld där naturen får det tuffare och tuffare. Tillslut fick de också se - och fånga på film - ett lyckat jaktförsök av honan. De blev lättade att se att hon inte blev så hindrad av sitt sändarhalsband som de först var oroliga för.
En av filmarna, som själv var från Pakistan, kommunicerade också mycket med lokalbefolkningen om snöleoparderna. Både de vuxna och barnen fick se det de hade filmat. Han hoppades på att öka deras acceptans inför detta majestätiska djur som samtidigt utgör ett ganska stort hot för bybornas egen livsstil. Det var gulligt av en äldre man som när han först såg snöleoparden på film sa "där är min fiende" och sedan sa "men nej, nu är det min vän".
Mycket bra program. härliga människor. Vacker natur. Underbara djur.
Snow Leopard Trust - Här finns "allt" om snöleoparden!
Snöleopard // Google
Det var två naturfilmare som planerade att hitta en speciell individ av snöleopard som de kunde följa. De hittade en hona som filmades där hon höll till på de branta bergsväggarna ganska nära en by. Man fick även följa bybornas oro över att leoparden befann sig i närheten, de vill ju inte bli av med sina boskapsdjur. Det visade sig sedan att honan hade en annan anledning än enkla bytesdjur att stanna kvar i samma område. I en grotta hade hon nämligen en hemlighet. Det var hennes lilla son, som i och för sig var nästan lika stor som sin mor, men fortfarande beroende av henne för att överleva.
Ung snöleopard // Google
En jordbävning i Pakistan gjorde att filmarna inte kunde följa katterna på mer än ett halvår. När de sedan kom tillbaka var det sommar och mor och son hade förflyttat sig till andra trakter. När vintern återkom gjorde de ett nytt försök att hitta djuren, eller åtminstone ett av dem, för nu skulle sonen ha blivit avvand från sin mor och ha gått sin egen väg. Filmarna träffade nu också ett gäng forskare som ville märka djuren för att kunna studera deras livsvanor. Det gick en period utan några snöleoparder i sikte. En dag fick tillslut naturfilmarna syn på honan. Forskarna hade tydligen hittat henne före, för nu hade hon blivit märkt och fått ett stort halsband på sig.
Här är en artikel från BBC news om märkningen av honan.
Naturfilmarna, speciellt en av dem, tyckte det var trist för leopardhonan med det stora halsbandet och var orolig att hon skulle hindras av det. De fick följa några misslyckade jaktförsök och hoppades på att det inte berodde på halsbandet. En tid senare blev samma hona igen, av misstag, fångad i forskarnas fångstsnara. Jag tyckte själv det var väldigt sorgligt att se hur panikslagen hon var där hon satt fast med tassen och försökte komma loss. Jag hoppas verkligen att bättre metoder utvecklas snart för att fånga in och märka djuren. Jag skulle inte klara av att se sånt där i mitt arbete, även fast jag ju vet hur viktigt det är att kunna få in information om djurarternas levnadssätt för att ha bättre chanser att bevara dem.
Filmarna och forskarna samarbetade med att få mer förståelse för djurens liv och filmarna fick då också mer insikt i hur viktigt det verkligen är att göra sån här forskning för att förbättra djurens chanser för fortsatt överlevnad i en värld där naturen får det tuffare och tuffare. Tillslut fick de också se - och fånga på film - ett lyckat jaktförsök av honan. De blev lättade att se att hon inte blev så hindrad av sitt sändarhalsband som de först var oroliga för.
En av filmarna, som själv var från Pakistan, kommunicerade också mycket med lokalbefolkningen om snöleoparderna. Både de vuxna och barnen fick se det de hade filmat. Han hoppades på att öka deras acceptans inför detta majestätiska djur som samtidigt utgör ett ganska stort hot för bybornas egen livsstil. Det var gulligt av en äldre man som när han först såg snöleoparden på film sa "där är min fiende" och sedan sa "men nej, nu är det min vän".
Mycket bra program. härliga människor. Vacker natur. Underbara djur.
Snow Leopard Trust - Här finns "allt" om snöleoparden!
Snöleopard // Google
Tankar & händelser - Permalink
Comments
Trackback
