Nerver
Ja, nu börjar nerverna (resenerverna, that is) göra sig påminda...
Här är en lista på allt som känns konstigt. Att jag...
♦ Kommer vara på andra sidan Jorden om mindre än en vecka (Peppar, peppar...)
♥ Lämnar alla jag älskar här hemma när jag egentligen vill att ALLA ska följa med mig!
♣ Ska vara borta så länge, oh my lord, 4 veckor!
I övrigt är det väl inte så mycket som känns konstigt. Jag minns ju varför jag vill åka. Det jag älskar mest efter allt här hemma; naturen och att resa. Det är bara det att jag är så ödmjuk inför livet så jag kan inte ta någonting för givet. Inte att jag kommer komma tillbaka, inte att allt kommer finnas kvar när (om?) jag kommer tillbaka. Eller jag kanske inte kan kalla det ödmjukhet inför livet, det övergår ju snarare till ett tvivel eller en misstro. Kanske även maktlöshet. Ödmjuk ska man ju vara, men när det går över till en känsla av maktlöshet så har man ju som tappat balansen...
Hmm. Jag har nog ett kontrollbehov. Jag litar på mig själv, men jag litar inte så bra på något annat. Nu är jag tvungen att släppa mitt kontollbehov och göra det jag alltid säger åt andra att göra - HAVE FAITH. Jag måste tro på att resan kommer att gå bra för mig, att det ska gå som jag har tänkt mig och att det ska bli helt underbart. Jag måste också tro på att de jag älskar här hemma kommer att klara sig jättebra utan mig och att de är kvar, safe and sound, när jag kommer hem.
Nu måste jag lyssna på mig själv... Have some faith in life!
Här är en lista på allt som känns konstigt. Att jag...
♦ Kommer vara på andra sidan Jorden om mindre än en vecka (Peppar, peppar...)
♥ Lämnar alla jag älskar här hemma när jag egentligen vill att ALLA ska följa med mig!
♣ Ska vara borta så länge, oh my lord, 4 veckor!
I övrigt är det väl inte så mycket som känns konstigt. Jag minns ju varför jag vill åka. Det jag älskar mest efter allt här hemma; naturen och att resa. Det är bara det att jag är så ödmjuk inför livet så jag kan inte ta någonting för givet. Inte att jag kommer komma tillbaka, inte att allt kommer finnas kvar när (om?) jag kommer tillbaka. Eller jag kanske inte kan kalla det ödmjukhet inför livet, det övergår ju snarare till ett tvivel eller en misstro. Kanske även maktlöshet. Ödmjuk ska man ju vara, men när det går över till en känsla av maktlöshet så har man ju som tappat balansen...
Hmm. Jag har nog ett kontrollbehov. Jag litar på mig själv, men jag litar inte så bra på något annat. Nu är jag tvungen att släppa mitt kontollbehov och göra det jag alltid säger åt andra att göra - HAVE FAITH. Jag måste tro på att resan kommer att gå bra för mig, att det ska gå som jag har tänkt mig och att det ska bli helt underbart. Jag måste också tro på att de jag älskar här hemma kommer att klara sig jättebra utan mig och att de är kvar, safe and sound, när jag kommer hem.
Nu måste jag lyssna på mig själv... Have some faith in life!
Tankar & händelser - Permalink
Comments
Postat av: mum
du är så klok mitt hjärta, första steget är att bli medveten, andra steget är att göra....
jag vet att du kommer att klara av att släppa på kontrollen och när du kommer hem har du kommit till en annan nivå på livets stege på många sätt:)och vara ännu mer nöjd med dig själv och dina nära och kära. trutelitrut
Trackback
