Tentan klar...
Men kanske inte avklarad. Känns dock som att det gick lite bättre än väntat, med tanke på att jag inte har orkat plugga så mycket på grund av det dumma viruset som antastade mig.
Nu ska jag äta en tacotallrik här hos J och sen ska jag och Aliyah fara hem till byn och pyssla om katterna. Sedan åker vi till mamma och Whippa, jag ska nämligen jobba i morgon och på fredag.
Ska ta lite roliga bilder och lägga ut sen har jag tänkt!
Nu ska jag äta en tacotallrik här hos J och sen ska jag och Aliyah fara hem till byn och pyssla om katterna. Sedan åker vi till mamma och Whippa, jag ska nämligen jobba i morgon och på fredag.
Ska ta lite roliga bilder och lägga ut sen har jag tänkt!
Vinterland
Nu är det vackert ute. Mycket vackert. Önskar att jag hade kameran hemma, eller åtminstone kunde rita en tavla och skaffa en skanner och... ja, det är verkligen något man vill fånga...
Överallt ligger ett tunt lager pudersnö. Älven ligger spegelblank. Solen lyser ett halvblekt sken bakom tunna slöjmoln. På andra ställen på himlen är det molnfritt och den blå färgen framträder som en stark kontrast till det vita. Små, små snöflingor singlar sakta ner. Träden står nakna med ett tunt lager snö och frost på sina grenar. Det går inte riktigt att fånga med ord, men kanske lite.
Överallt ligger ett tunt lager pudersnö. Älven ligger spegelblank. Solen lyser ett halvblekt sken bakom tunna slöjmoln. På andra ställen på himlen är det molnfritt och den blå färgen framträder som en stark kontrast till det vita. Små, små snöflingor singlar sakta ner. Träden står nakna med ett tunt lager snö och frost på sina grenar. Det går inte riktigt att fånga med ord, men kanske lite.
De stora kattdjuren
Idag blev jag tipsad av både min kära J och min kära mor att se ett program på 2'an kl. 18.00. Det hette "De stora kattdjuren" på svenska och är en brittisk naturdokumentär från 2007 i fyra delar. Idag handlade det om snöleoparder i Pakistan. Som jag skrivit förut är kattdjur mina absoluta favoritdjur så jag tyckte förstås det var ett väldigt bra program.
Det var två naturfilmare som planerade att hitta en speciell individ av snöleopard som de kunde följa. De hittade en hona som filmades där hon höll till på de branta bergsväggarna ganska nära en by. Man fick även följa bybornas oro över att leoparden befann sig i närheten, de vill ju inte bli av med sina boskapsdjur. Det visade sig sedan att honan hade en annan anledning än enkla bytesdjur att stanna kvar i samma område. I en grotta hade hon nämligen en hemlighet. Det var hennes lilla son, som i och för sig var nästan lika stor som sin mor, men fortfarande beroende av henne för att överleva.
Ung snöleopard // Google
En jordbävning i Pakistan gjorde att filmarna inte kunde följa katterna på mer än ett halvår. När de sedan kom tillbaka var det sommar och mor och son hade förflyttat sig till andra trakter. När vintern återkom gjorde de ett nytt försök att hitta djuren, eller åtminstone ett av dem, för nu skulle sonen ha blivit avvand från sin mor och ha gått sin egen väg. Filmarna träffade nu också ett gäng forskare som ville märka djuren för att kunna studera deras livsvanor. Det gick en period utan några snöleoparder i sikte. En dag fick tillslut naturfilmarna syn på honan. Forskarna hade tydligen hittat henne före, för nu hade hon blivit märkt och fått ett stort halsband på sig.
Här är en artikel från BBC news om märkningen av honan.
Naturfilmarna, speciellt en av dem, tyckte det var trist för leopardhonan med det stora halsbandet och var orolig att hon skulle hindras av det. De fick följa några misslyckade jaktförsök och hoppades på att det inte berodde på halsbandet. En tid senare blev samma hona igen, av misstag, fångad i forskarnas fångstsnara. Jag tyckte själv det var väldigt sorgligt att se hur panikslagen hon var där hon satt fast med tassen och försökte komma loss. Jag hoppas verkligen att bättre metoder utvecklas snart för att fånga in och märka djuren. Jag skulle inte klara av att se sånt där i mitt arbete, även fast jag ju vet hur viktigt det är att kunna få in information om djurarternas levnadssätt för att ha bättre chanser att bevara dem.
Filmarna och forskarna samarbetade med att få mer förståelse för djurens liv och filmarna fick då också mer insikt i hur viktigt det verkligen är att göra sån här forskning för att förbättra djurens chanser för fortsatt överlevnad i en värld där naturen får det tuffare och tuffare. Tillslut fick de också se - och fånga på film - ett lyckat jaktförsök av honan. De blev lättade att se att hon inte blev så hindrad av sitt sändarhalsband som de först var oroliga för.
En av filmarna, som själv var från Pakistan, kommunicerade också mycket med lokalbefolkningen om snöleoparderna. Både de vuxna och barnen fick se det de hade filmat. Han hoppades på att öka deras acceptans inför detta majestätiska djur som samtidigt utgör ett ganska stort hot för bybornas egen livsstil. Det var gulligt av en äldre man som när han först såg snöleoparden på film sa "där är min fiende" och sedan sa "men nej, nu är det min vän".
Mycket bra program. härliga människor. Vacker natur. Underbara djur.
Snow Leopard Trust - Här finns "allt" om snöleoparden!
Snöleopard // Google
Det var två naturfilmare som planerade att hitta en speciell individ av snöleopard som de kunde följa. De hittade en hona som filmades där hon höll till på de branta bergsväggarna ganska nära en by. Man fick även följa bybornas oro över att leoparden befann sig i närheten, de vill ju inte bli av med sina boskapsdjur. Det visade sig sedan att honan hade en annan anledning än enkla bytesdjur att stanna kvar i samma område. I en grotta hade hon nämligen en hemlighet. Det var hennes lilla son, som i och för sig var nästan lika stor som sin mor, men fortfarande beroende av henne för att överleva.
Ung snöleopard // Google
En jordbävning i Pakistan gjorde att filmarna inte kunde följa katterna på mer än ett halvår. När de sedan kom tillbaka var det sommar och mor och son hade förflyttat sig till andra trakter. När vintern återkom gjorde de ett nytt försök att hitta djuren, eller åtminstone ett av dem, för nu skulle sonen ha blivit avvand från sin mor och ha gått sin egen väg. Filmarna träffade nu också ett gäng forskare som ville märka djuren för att kunna studera deras livsvanor. Det gick en period utan några snöleoparder i sikte. En dag fick tillslut naturfilmarna syn på honan. Forskarna hade tydligen hittat henne före, för nu hade hon blivit märkt och fått ett stort halsband på sig.
Här är en artikel från BBC news om märkningen av honan.
Naturfilmarna, speciellt en av dem, tyckte det var trist för leopardhonan med det stora halsbandet och var orolig att hon skulle hindras av det. De fick följa några misslyckade jaktförsök och hoppades på att det inte berodde på halsbandet. En tid senare blev samma hona igen, av misstag, fångad i forskarnas fångstsnara. Jag tyckte själv det var väldigt sorgligt att se hur panikslagen hon var där hon satt fast med tassen och försökte komma loss. Jag hoppas verkligen att bättre metoder utvecklas snart för att fånga in och märka djuren. Jag skulle inte klara av att se sånt där i mitt arbete, även fast jag ju vet hur viktigt det är att kunna få in information om djurarternas levnadssätt för att ha bättre chanser att bevara dem.
Filmarna och forskarna samarbetade med att få mer förståelse för djurens liv och filmarna fick då också mer insikt i hur viktigt det verkligen är att göra sån här forskning för att förbättra djurens chanser för fortsatt överlevnad i en värld där naturen får det tuffare och tuffare. Tillslut fick de också se - och fånga på film - ett lyckat jaktförsök av honan. De blev lättade att se att hon inte blev så hindrad av sitt sändarhalsband som de först var oroliga för.
En av filmarna, som själv var från Pakistan, kommunicerade också mycket med lokalbefolkningen om snöleoparderna. Både de vuxna och barnen fick se det de hade filmat. Han hoppades på att öka deras acceptans inför detta majestätiska djur som samtidigt utgör ett ganska stort hot för bybornas egen livsstil. Det var gulligt av en äldre man som när han först såg snöleoparden på film sa "där är min fiende" och sedan sa "men nej, nu är det min vän".
Mycket bra program. härliga människor. Vacker natur. Underbara djur.
Snow Leopard Trust - Här finns "allt" om snöleoparden!
Snöleopard // Google
Gamla bilder på djuren
Hittade några söta gamla bilder på J's dator.
Alf och Acce busar, hösten 2006
Aliyah (med löv i munnen) och hennes bror, hösten 2006
Lilla Liyah, hösten 2006
Acce på husses arm, hösten 2006
Whippa som baby i Göteborg, våren 2004
Said som föl, miss you sweetie!
Alf och Acce busar, hösten 2006
Aliyah (med löv i munnen) och hennes bror, hösten 2006
Lilla Liyah, hösten 2006
Acce på husses arm, hösten 2006
Whippa som baby i Göteborg, våren 2004
Said som föl, miss you sweetie!
When the workin' day is done...
...oh girls, they wanna chill out!
Idag har varit en lång dag. Uppsteg någon gång vid 06.30 och började jobba en timme senare. Sedan dess har jag varit igång. Har varit provledare på höstens högskoleprov. Tagit fuskare i örat och ställt dem i skamvrån, sorterat och hållt reda på mängder av pappershögar, slagit in paket som inför julafton, med mera. Rösten är fortfarande fucked up så min ädle assistent fick agera informatör och högtalare. Vid 19.30 körde jag hem och pysslade om katterna lite före jag och Aliyah for till husse och Gizmo, där vi är nu. Ganska sliten så jag känner bara för att lägga mig i soffan och typ stirra i taket, hehe. Sånt kan vara jäkligt skönt ibland. I morgon blir det sovmorgon och sedan plugg här i lägenheten för mig. Killarna ska ut och höstfiska. Nu blir det chill out.
I'll be back!
I'll be back!
Coolt fenomen?
När jag öppnar kuvert som går att öppna genom att bara lossa "låsfliken" från resten av kuvertet, alltså utan att man behöver sprätta upp det, brukar jag uppmärksamma ett fenomen. Precis i området där de två ytorna separerar när man drar isär dem så uppkommer ett svagt blågrönt ljus. Jag har inte funderat så mycket mer på det där, men ändå fascinerats av det lite.
Ikväll när jag kollade om det kommit några spännande nyheter inom vetenskapens värld så hittade jag en artikel om just detta. "Sticky tape generates X-rays" lyder rubriken. Skribenten får det förstås att låta som detta skulle vara en fara för oss, som vanligt när det gäller media. Men en forskare uttalar sig och lugnar oss genom att säga att det inte är en risk för folk att använda tejp i vardagslivet. Vilken lättnad att höra, visst?
Ljus och röntgenstrålning
Fenomenet med det synliga ljuset, som jag också uppmärksammat, kallas tydligen triboluminescence. På Wikipedia står det till och med "Many postal envelopes will produce a blue glow when opened in the dark or in low-light conditions". Detta fenomen är tydligen känt sedan 1600-talet. Meh, jag som trodde jag var den enda som visste!
Det nya är dock att det även uppstår röntgenstrålning i samma veva. Till och med så starkt att ett röntgenfoto av ett finger kan tas. Eftersom detta fenomen enbart är känt att uppstå med kristallina material är det tydligen lite mystiskt att det uppstår med just tejp, då klistret på tejpen inte är av kristallin struktur. Därför vet man inte riktigt vad det är som orsakar laddningen, eller urladdningen. Forskarna som upptäckt detta föreslår att man skulle kunna använda laddningen till kärnfusion. Att det här fenomenet alltså skulle kunna användas som en effektiv energikälla. Andra forskare är skeptiska men erkänner att OM det skulle fungera så skulle det vara väldigt användbart. Forskarna ska nu testa olika material och försöka klura ut exakt hur detta fungerar.
En video om detta: Sticky tape X-rays
Jaaa, sånt här kan jag roa mig med på småtimmarna... Yes, I'm strange ;D
Ikväll när jag kollade om det kommit några spännande nyheter inom vetenskapens värld så hittade jag en artikel om just detta. "Sticky tape generates X-rays" lyder rubriken. Skribenten får det förstås att låta som detta skulle vara en fara för oss, som vanligt när det gäller media. Men en forskare uttalar sig och lugnar oss genom att säga att det inte är en risk för folk att använda tejp i vardagslivet. Vilken lättnad att höra, visst?
Ljus och röntgenstrålning
Fenomenet med det synliga ljuset, som jag också uppmärksammat, kallas tydligen triboluminescence. På Wikipedia står det till och med "Many postal envelopes will produce a blue glow when opened in the dark or in low-light conditions". Detta fenomen är tydligen känt sedan 1600-talet. Meh, jag som trodde jag var den enda som visste!
Det nya är dock att det även uppstår röntgenstrålning i samma veva. Till och med så starkt att ett röntgenfoto av ett finger kan tas. Eftersom detta fenomen enbart är känt att uppstå med kristallina material är det tydligen lite mystiskt att det uppstår med just tejp, då klistret på tejpen inte är av kristallin struktur. Därför vet man inte riktigt vad det är som orsakar laddningen, eller urladdningen. Forskarna som upptäckt detta föreslår att man skulle kunna använda laddningen till kärnfusion. Att det här fenomenet alltså skulle kunna användas som en effektiv energikälla. Andra forskare är skeptiska men erkänner att OM det skulle fungera så skulle det vara väldigt användbart. Forskarna ska nu testa olika material och försöka klura ut exakt hur detta fungerar.
En video om detta: Sticky tape X-rays
Jaaa, sånt här kan jag roa mig med på småtimmarna... Yes, I'm strange ;D
Peace in a time of war
En av mina absoluta favoritgrupper i musikvärlden är Soldiers of Jah Army. De gör reggae med väldigt medvetna texter. Här är en av alla deras underbara låtar.
Peace In a Time Of War
En liten lyckodag
Jag var säker på att jag hade blivit blåst på en tröja/jacka jag köpte på tradera för ungefär en månad sedan, men idag fick jag en avi att jag nu kan hämta ut den på OKQ8. Blev glad. Hoppas den är så snygg som den såg ut på bild. Då blir jag himla glad.
Andra lyckogrejen är att jag fick ett brev från CSN som meddelade att jag får över 20'000 kr avskrivet från mitt studielån för att jag nu har läst så pass många poäng på eftergymnasial nivå. Känns ju inte dåligt att få behålla 40 stycken 500-lappar!
"College loan shark, pay back, gouvernment moneymaker" - Midnite
Annars är allt som vanligt. Hes röst. Vacker kväll. Det luktar vinter i luften. Jag håller på att laga lax och potatis till middag. Citron. Vattnet kokar.
Borneo by night, tänk att jag ska dit... Känns som en fantasi...
Andra lyckogrejen är att jag fick ett brev från CSN som meddelade att jag får över 20'000 kr avskrivet från mitt studielån för att jag nu har läst så pass många poäng på eftergymnasial nivå. Känns ju inte dåligt att få behålla 40 stycken 500-lappar!
"College loan shark, pay back, gouvernment moneymaker" - Midnite
Annars är allt som vanligt. Hes röst. Vacker kväll. Det luktar vinter i luften. Jag håller på att laga lax och potatis till middag. Citron. Vattnet kokar.
Borneo by night, tänk att jag ska dit... Känns som en fantasi...
Still breathing...
Har fortfarande betydliga svårigheter att kommunicera med hjälp av rösten, men energin börjar sakta men säkert återvända till mig. Antar att kroppen har genomgått det värsta kriget mot inkräktarna vid det här laget. Våra kroppar gör det verkligen bra tycker jag. De är så otroligt sköra, men ändå så fruktansvärt starka.
Jag har inte orkat plugga nu medans jag mått så kasst, men idag ska jag sätta igång. Har bara idag plus fyra dagar till på mig att plugga inför tentan i jordartsgeologi. Ska ju jobba hela lördagen så då blir det inget pluggande. Misstänker att jag inte kommer att gå från tentan med en känsla av tillfredsställelse denna gången heller. Man är ju som ett jävla spektakel... Hehe...
Sitter och lyssnar på Eddie Vedder's låt "Society". Den låten tilltalar mig så starkt. Ibland skulle jag vilja fly från allt som heter society. I wanna live a simple life. Why make everything so complicated? Bredvid mig sitter min älskade katt Alf och manifesterar det enkla och vackra livet. Han är som en lurvig, vit, busig boll av kärlek. Kärlek.
Igår var det förresten helt sjukt stjärnklart. Stjärnhimmelen är nått av det mest fascinerande jag vet. Nån gång kanske jag ska göra en låt om hur jag upplever himmelen...
Jag har inte orkat plugga nu medans jag mått så kasst, men idag ska jag sätta igång. Har bara idag plus fyra dagar till på mig att plugga inför tentan i jordartsgeologi. Ska ju jobba hela lördagen så då blir det inget pluggande. Misstänker att jag inte kommer att gå från tentan med en känsla av tillfredsställelse denna gången heller. Man är ju som ett jävla spektakel... Hehe...
Sitter och lyssnar på Eddie Vedder's låt "Society". Den låten tilltalar mig så starkt. Ibland skulle jag vilja fly från allt som heter society. I wanna live a simple life. Why make everything so complicated? Bredvid mig sitter min älskade katt Alf och manifesterar det enkla och vackra livet. Han är som en lurvig, vit, busig boll av kärlek. Kärlek.
Igår var det förresten helt sjukt stjärnklart. Stjärnhimmelen är nått av det mest fascinerande jag vet. Nån gång kanske jag ska göra en låt om hur jag upplever himmelen...
Fortfarande sjuk...
Fortfarande sjuk...
Knappt nån röst har jag och orken är också som bortblåst. Blaeh. Jag som behöver orka vara i skolan, tentaplugga och en massa annat. På lördag ska jag jobba hela dagen så jag hoppas verkligen att jag är piggare då. Vore helt sjukt om min röst inte blivit till sig. Ska nämligen prata inför en massa folk i mikrofon och förra gången jag hade det här uppdraget så hade jag också nästan tappat rösten!
Jag och hundarna har varit hos J sen i... måndags, och vi har bara tagit det lugnt. Han har också varit sjuk, samma djävla plåga som jag har nu, men han börjar vara frisk nu. Därför får han sköta om mig. Nu är han dock inte hemma så jag ska passa på att se en film som jag inte vet om han skulle gilla. Den heter The Thirteenth Floor. Fått ett tips om den av en person i ett mycket intressant sammanhang så det blir spännande att få se vad det är för något.
Våra tokiga tikar ute i skogen
Knappt nån röst har jag och orken är också som bortblåst. Blaeh. Jag som behöver orka vara i skolan, tentaplugga och en massa annat. På lördag ska jag jobba hela dagen så jag hoppas verkligen att jag är piggare då. Vore helt sjukt om min röst inte blivit till sig. Ska nämligen prata inför en massa folk i mikrofon och förra gången jag hade det här uppdraget så hade jag också nästan tappat rösten!
Jag och hundarna har varit hos J sen i... måndags, och vi har bara tagit det lugnt. Han har också varit sjuk, samma djävla plåga som jag har nu, men han börjar vara frisk nu. Därför får han sköta om mig. Nu är han dock inte hemma så jag ska passa på att se en film som jag inte vet om han skulle gilla. Den heter The Thirteenth Floor. Fått ett tips om den av en person i ett mycket intressant sammanhang så det blir spännande att få se vad det är för något.
Våra tokiga tikar ute i skogen
