Kattungarna snart 9 veckor

















Mauro Scocco - Ingen Som Vinner

Du kan kalla det frihet
Det ser ut som misär
Vad är det för liv som vi lever här?
Du har femton kanaler på färg-tv'n
Men luften du andas är inte ren

Ja öppna dina ögon
Se dig runt omkring
Vi har bytt allt som är viktigt
Mot meningslösa ting
Något måste hända
Be till gud att vi hinner
I loppet som vi springer
Finns det ingen som vinner

Vi är alla barn
Av Moder Jord
Så jag fattar pennan
Och skriver dessa ord
Och inget är för evigt
Inte himmel eller hav
Och hon har fått vad hon tål
Vad hon klarar av

Öppna dina ögon
Se dig runt omkring
Vi har bytt allt som är viktigt
Mot meningslösa ting
Något måste hända
Be till gud att vi hinner
I loppet som vi springer
Finns det ingen som vinner...



Ursäkta

Mitt domännamn Miiir.net har tydligen försvunnit av någon anledning, så nu funkar det bara att gå in på bloggen genom den gamla adressen Awareness.blogg.se. Jag hoppas kunna fixa tillbaka domänen snart. Hoppas att ni som brukar kika in har tålamod med trasslet.


Ekosystemet och roller

Det pratas mycket just nu om hur älgarna skadar skogen. Samtidigt läser jag i det nya numret av tidningen Illustrerad Vetenskap att rovdjuren som är toppredatorer är mycket viktiga för hela ekosystemet. Det visste jag förstås redan, men det verkar som att många andra inte förstår det. Det står i tidningen att i Yellowstone National Park i USA så medförde återinförseln av varg att träden i parken, som hade varit svårt medtagna, fick vara i mer i fred. Avsaknaden av varg gjorde att vapiti/kronhjort var alldeles för många och deras aptit gick hårt på träden, både poppel och pil. När avrgen kom tillbaka blev det inte bara färre vapiti utan de som var kvar ändrade sitt beteende vilket ledde till att större delar av skogen fick vara i fred.

Nedgång av toppredatorer som varg leder till uppgång av andra arter och förändring i deras beteende. Uppgången av både predatorns bytesdjur, till exempel vapiti och älg, och av predatorns konkurrenter, mindre rovdjur så som rävar, får konsekvenser. Att träden blir så hårt betade att det nästan inte finns någon ung skog kvar är bara en av konsekvenserna. Alla andra djur som har ett nära förhållande till de arter som påverkas direkt kommer också känna av konsekvenserna och förmodligen påverkas i längden precis alla arter i ekosystemet eftersom alla är invävda i samma näringsväv. Detta gäller alla ekosystem på hela Jorden, i vattnet och på land.

För att binda ihop detta så tycker jag att man borde förstå att älgskadorna i våra svenska skogar i grunden beror på rovdjursbristen. När rovdjur blir så pass få att de förlorar sin ekologiska roll, så har de inte längre den funktion de ska ha i ett ekosystem. Det är detta som hänt i Sverige.

Nu har ju människan tagit över rollen som toppredator, men vi bara gnäller och gnäller. Vi är inte bra toppredatorer och vi är absolut inte pålitliga, man kan inte lita på att vi gör det som är bäst för ekosystemet. Vi skjuter vargarna och vi skjuter rävarna och vi skjuter älgarna. Men det blir inte bra ändå. Vi har ett enormt ansvar på våra axlar nu, som vi tagit på oss själva genom att röja undan de djur som har de rollerna som vi nu måste spela. Hur ska vi kunna spela vargens, rävens, älgens och trädens roll samtidigt? Nä, det kan vi ju inte!

Jag tycker att vi ska låta de andra delarna av naturen få återta sina sanna platser.

Människan måste hitta sin egen sanna plats och inte försöka roffa åt sig andras.



Är du en sån som gör något, eller en sån som blundar?

Klicka på bilden


Vargar

Jag är riktigt nöjd och glad över beslutet om att det inte blir någon vargjakt i Sverige detta år. Det beslutet, tillsammans med att den tillfälliga gränsen på 210 individer har tagits bort, känns mycket vettigt.

 

 

Vacker och ganska sömnig varg på Lycksele djurpark, augusti 2011


Our planet - our life


Fredagen den 12'e - Sorgens dag

Jag hatar trafiken. Jag hatar det här patetiska, falska samhället och alla dess påhitt, just nu mest av allt trafiken. Ska det göra oss lyckligare att vi kan rusa fram i höga farter sittandes i gummidäcksprydda plåtlådor? Är det så viktigt att vi hela tiden ska kunna stressa runt hit och dit, fram och tillbaka att det är värt konsekvenserna? Det tycker jag verkligen inte, speciellt inte nu när jag blivit drabbad av den värsta av dessa konsevenser. Jag har förlorat någon jag älskade, på grund av trafiken. Någon körde över och dödade min kära Alf, den katt som var allra närmast mitt hjärta. Det är han förstås fortfarande, men nu är han borta. I går satt han här på altanen, högljutt jamande för att locka till sig alla så att han stolt kunde visa den stora sorken han hade fångat. Idag är han död. Jag kommer aldrig mer få stryka hans dunlika, fina, vita päls. Jag kommer aldrig mer få se hans busiga, underbart söta blick möta min. Jag kommer aldrig mer få höra hans röst eller se honom sitta och dricka ur kranen. Aldrig mer...

Det finns alltför många människor som inte förstår hur mycket man kan älska ett djur och dessa människor kommer aldrig att förstå hur jag känner just nu. Såna människor kommer jag aldrig vilja ha något att göra med. Men samtidigt finns det många som förstår och som har varit med om samma hemska händelse. Jag önskar att ingen skulle behöva vara med om det. Det är nog illa med alla vilda djur som får sätta livet till i trafiken varje dag. Sedan när det gäller ett tamdjur så har det ju skänkt så mycket kärlek och glädje till sin familj och lämnar ett sådant oändligt tomrum efter sig...

Det finns också människor som skulle göra mig vansinnig genom att klaga på mig och tycka att jag får skylla mig själv att jag lät honom vara ute och därmed riskerade detta. Jag var mycket medveten om att risken fanns, men vilken djurmänniska som helst skulle ha sett vilken skillnad i livskvalitet det var när Alf fick vara ute. Han älskade varje minut av det och kunde inte få nog av att vara ute. Ändå fick han lov att vara inne största delen av tiden och ute då det var som minst trafik, just för att minimera risken för att det här skulle hända. Jag valde att låta honom leva det liv som gjorde honom lyckligast. Jag skulle bara ha flyttat från den här jävla vägen för länge sedan.

Jag önskar att vi människor hade "utvecklats" i någon annan riktning, eller att vi verkligen hade utvecklats, kanske man kan säga. Då kanske vi hade värderat andra saker än blixtsnabb förflyttning och ständigt runtresande. Då hade vi kanske lagt ett större värde vid livet. Så att de underbara, oskyldiga djuren här på Jorden i alla fall kunde gå trygga från risken att bli krossad av en ful jävla plåtformation med ännu en stressad stackare vid ratten....

Hippo

Flodhäst [National Geographic]


Sibiriska tigrar i Kazakstan

Kazakstan hör till tigerns naturliga utbredningsområde, men det var över 40 år sedan man sist såg någon tiger i Kazakstan. Den tiger som förut fanns där var underarten kaspisk tiger. Nu ska WWF och Kazakstans regering genomföra ett stort projekt för att återinföra tigern i landet. Denna gång blir det dock underarten sibirisk tiger, eftersom den kaspiska tigern med största sannolikhet har dött ut på Jorden på grund av tjuvjakt och och förstörda livsmiljöer. Den sibiriska tigern härstammar från den kaspiska tigern och har därför mycket liknande (för att inte säga identisk) genetik som den kaspiska.

Sibiriska tigrar kommer att flyttas till lämpliga habitat i de områden i Kazakstan som förut varit tigermarker. Det är i den sydöstra delen av landet, i landskapet kring sjön Balkhash, som man hoppas kunna få se tigrar ströva runt och leva lyckliga igen.



Kaspiska tigrar som man tror utrotades på 70-talet


Sibirisk tiger som är akut utrotningshotad


Sjön Balkhash i Kazakstan



Naturen kring sjön Balkhash

Ekolodning


Vilket djur är du mest rädd för?

Hittade ett ganska roligt omröstningsresultat på den lokala tidningens webb. Enligt den här omröstningen är folk i Västerbotten mer rädda för ormar och getingar än för vargar, lodjur och järvar. Till och med måsar inbringar mer rädsla än de flesta rovdjuren. Jag fick mig ett gott skratt!


Vargen som gick hem blev skjuten




Ja, jag förstod att det var så det skulle gå när han gick tillbaka till Gällivare. Varghanen med värdefull rysk genetik. Dokkasbergsvargen kallas han. Han blev skjuten från helikopter en bit ifrån där de först hämtade honom. Jag tycker det känns synd att dessa två vargflyttar blev misslyckade, i och med att vargarna gick tillbaka dit dom inte skulle vara. Det gör det inte lättare direkt att argumentera för flytt instället för avlivning.

Det blir väldigt svårt när människor ska bestämma vart djur som kan röra sig över stora områden ska vara och inte vara. Speciellt om individerna är inställda på flytt. Och speciellt om de ställen de får vara på är begränsade till mindre områden. Det har fungerat i USA och det kan säkert fungera även här, vi behöver bara lite mer erfarenhet så att det görs helt rätt. Naturvårdsverket har ju sagt att dessa två flyttar var akutåtgärder utan särskild planering och att det kommer göras mer förarbete innan nästa flytt.

Som tur är så baseras inte införseln av nya gener i den svenska vargstammen helt på flytt av vuxna individer. Det som är i fokus just nu är att placera ut fångenskapsuppfödda valpar i lyor i vildmarken. Flera vargar i Sverige kommer alltså få adoptivvalpar och detta beräknas ske våren 2012. Denna vår pågår ett försök med att flytta vargvalpar mellan djurparker för att se hur det fungerar och få mer erfarenhet innan utflyttningen nästa år.


Hemåtvandrande varg



Just nu befinner det sig en varg, en hane, någonstans i närheten. Hela tisdagen spenderade han på en och samma plats ca 3 mil härifrån. Det känns spännande att det går en varg i våra västerbottniska skogar. Jag önskar jag hade möjlighet att spåra honom och få syn på honom. Han är den vargen som flyttades från en sameby i Gällivare ner till Dalarna i april i år. Nu är han på väg hemåt igen verkar det som. Jag hoppas att han väljer att gå "rätt" så att han inte råkar illa ut...

Mer fakta från Naturvårdsverket om flytten av denna "galvenavkomma"

Norran - Vargen finns väster om Burträsk

Vargwebben - Vart befinner han sig nu?


Utsikten från mitt träd

Jag har klättrat upp i ett träd. Vissa tycker kanske att jag flytt och gömmer mig, men jag trivs här. Jag känner mig trygg och jag brukar sitta och titta ut över världen. Den levande, färgglada och fascinerande världen som består av mängder av olika växter och djur i ett mirakulöst samspel. Den fyrkantiga och stressade rike mannens värld, som ständigt försöker locka mig att komma ner och delta i spelet, eller distrahera mig så att jag tappar greppet och faller. Jag vill inte delta i spelet och jag vill inte bli distraherad. Jag tittar ut och ser hur den levande världen mer och mer får lämna rum till den andra, stressade världen, och de två världarna glider länge och längre ifrån varandra. Det går fort och det skrämmer mig. Jag känner bara igen mig i en av världarna, den som nu är på väg bort. Jag sitter och undrar varför det är så här. Hur kan det ha blivit så fel? Jag känner mig arg, ledsen och besviken, men jag tänker aldrig ge upp hoppet om att människan en dag, innan det är för sent, kommer att sakta ner farten och komma till insikt om det allra viktigaste, det som betyder mest. Att vi hör ihop med naturen, att naturen är vårt hjärta och att man inte kan leva utan sitt hjärta. När människan får den insikten och börjar leva efter den kommer allt att bli bra. Tills den dagen håller jag mig dock kvar, högt uppe i mitt träd, och blickar ut över världens både vackra och tragiska utsikt...


Ecoawareness

Jag har startat en ny blogg. Den är mindre personlig, mycket mindre design men mer filosofisk. Jag kommer skriva om allt möjligt som har att göra med människans relation till naturen. Det kan vara mina reaktioner på sånt som händer i världen, hur samhället hanterar olika saker, vad jag tror våra olika handlingar kan få för konsekvenser m.m.

Jag går i mycket sådana tankar varje dag så jag tror att det kan bli uppdatering ganska ofta!

Kolla gärna in där: ecoawareness

Norge

I morgon bär det av till Norge! YES! Bilder kommer säkerligen när vi kommer hem igen!


En ny chans

Förra året skulle jag få åka och inventera fjällräv i Vindelfjällen men omständigheterna gjorde att jag inte kunde åka. Nu har jag fått en ny chans till sommaren och det känns jätteroligt!

Första veckorna i juli bär det iväg till fjällen och dessa små underbara varelser...


Enfald vs. mångfald

Hur vill vi ha det här på Jorden? Vi människor har ett stort ansvar och vi måste bestämma oss hur vi vill ha det här och nu och hur vi vill överlämna Jorden till våra barn och barnbarn...

Vill vi ha en planet där vi är i stort sett den enda levande arten? Enbart människan och de arter vi behöver för att överleva, och dessa i stora enformiga monokulturer. En av alla de konsekvenser detta skulle få är att de få arter som finns kvar, inklusive människan, kommer att vara otroligt sårbara. Det är vetenskapligt bevisat att resiliensen (förmågan att klara störningar) sjunker med ett sjunkande antal arter i ekosystemet. Som det ser ut nu är det dit vi är på väg. Till enfalden. En ständig ekonomisk tillväxt kommer inte kunna leda till annat än en utarmning av alla naturliga resurser vilket kommer att göra oss tvungna att göra oss av med allt som inte är absolut nödvändigt för vår kortsiktiga överlevnad.

Men det finns ett annat alternativ.

Vill vi ha en planet som blomstrar av liv och myllrar av färggrann mångfald? Människan tillsammans med massor av andra livsformer som alla har sitt eget unika sätt att tackla omgivningen på. Detta gör livet på Jorden mer stabilt för att klara störningar. Dessutom tjänar det oss människor genom mängder av ekosystemtjänster, resurser och inte minst så känns det bra i våra hjärtan. Att vi "lever och låter leva" och bidrar till en harmoni på Jorden. Att vi tar vårt ansvar för alla våra syskonarter. Vi människor är en del av naturen, en del av Jorden, liksom alla andra arter också är delar. Helheten är något som sitter djupt i våra hjärtan och själar. Vägen till mångfald kräver stora förändringar i vårt sätt att se på livet, oss själva och resten av naturen. Det kräver också stora förändringar i vårt sätt att bete oss. Dessa förändringar kan kännas skrämmande eller besvärliga, men då måste vi tänka: hur vill vi ha det här på Jorden?

Här nedan vill jag illustrera mitt resonemang med några bilder...

Mångfald


Levande regnskog

   
 
Livet i regnskogen


Enfald


Regnskog förberedd för oljepalmsplantage

  
 
Oljepalmsindustrin förstör livet i regnskogen


3 mars

Ja hallå. Nu beslutade jag mig för att uppdatera litegrann och berätta vad som sker i mitt liv.

Just nu sitter jag och skriver på mitt projektarbete i ekofilosofi. Det går under arbetsnamnet "Naturen - hur olika vi kan se på den", men det kan nog mycket väl komma att byta namn en eller två gånger innan slutet. Just nu skriver jag om illusionen av separation, som förstör vårt samhälle. Känslan av samhörighet måste få växa!

Förutom ekofilosofin, som jag tyvärr snart är färdig med, så läser jag tre andra kurser. Dessa är shamanism, viltvård och rovdjuren & människan. Toppenkurser för mig. Handen är i handsken.

I övrigt ska jag åka till Norrbotten med en kollega i Naturskyddsföreningen i helgen. Det är länsstämma i Öjebyn så vi ska dit och knyta lite kontakter, få inspiration och så. Det blir nog trevligt.

På fritiden är det samma gamla goda. Skidor i skogen, umgänge med varandra och djuren samt lite ren och skär lathet.

Oooh, glömde nästan att påpeka det våriga vädret. Igårkväll så var det +6 grader ute vid klockan 10 på kvällen. Har sett en massa flygande insekter i luften och fåglarna låter helt klart piggare. Nästan varje natt hör jag pärlugglor. Underbart.

Love, love, love /Miria


Tidigare inlägg