AWARENESS

Har börjat skriva lite på en text med arbetsnamnet "Se upp för stupet".

Här är en preliminär inledning...

En koloni med bin bygger sin kupa så stor att den faller ner och går i tusen bitar. En population av lämlar växer sig så stor att den kraschar. Det finns många fler exempel på system som växer så mycket att de så att säga spricker.

Skulle man kunna säga att biologiska system ibland brister i sensitivitet? Eller vad är det som bidrar till nedgången? Det verkar som att det handlar om att köra på tills det bara inte går längre. I vissa fall kommer varningar som är tillräckligt starka för att rörelsen ska saktas ner eller avstanna innan det är för sent. I andra fall tar det helt enkelt bara stopp när det gått för långt, det blir för trögt. Men i vissa fall går det på tills det blir en regelrätt krasch, ett fall utför stupet.

Frågan är om mänskligheten är på god väg mot den branten? Vi strävar efter mer och mer i form av ekonomisk tillväxt, mer produktion, mer konsumtion, högre materiell standard, mer bekvämlighet etc. Listan kan göras lång. Vi vet att resurserna på Jorden inte är oändliga, vi vet till och med att de vid det här laget håller på att sina, men ändå strävar vi på framåt.  Framåt marsch!

Jag skulle nog själv säga att vi har fått varningar som borde räcka till för att vi skulle stanna upp och tänka efter. Det svajar i tornet, knakar i väggarna och skakar i marken. Ändå är det som att vi bara kör på, som att vi inte hade något val. Precis som att bina inte har något val än att fortsätta bygga på kupan så länge de har resurser och behov för det eller som att lämlarna fortsätter föröka sig så länge som det är möjligt. Men vi anser ju att vår art - Homo Sapiens- vet mer, förstår mer, är mer sensitiv och har större valmöjligheter än andra arter. Hur ska vi lyfta fram dessa egenskaper för att kunna förutsäga konsekvenser och påverka utfallet, innan det är för sent?

Jag tror att en viktig del av lösningen är att titta på andra biologiska system, sådana som inte kraschar utan som har bärkraft. Vad karakteriserar sådana system? Vad har mänskligheten att lära oss av dessa stabila system?