AWARENESS

Jag har klättrat upp i ett träd. Vissa tycker kanske att jag flytt och gömmer mig, men jag trivs här. Jag känner mig trygg och jag brukar sitta och titta ut över världen. Den levande, färgglada och fascinerande världen som består av mängder av olika växter och djur i ett mirakulöst samspel. Den fyrkantiga och stressade rike mannens värld, som ständigt försöker locka mig att komma ner och delta i spelet, eller distrahera mig så att jag tappar greppet och faller. Jag vill inte delta i spelet och jag vill inte bli distraherad. Jag tittar ut och ser hur den levande världen mer och mer får lämna rum till den andra, stressade världen, och de två världarna glider länge och längre ifrån varandra. Det går fort och det skrämmer mig. Jag känner bara igen mig i en av världarna, den som nu är på väg bort. Jag sitter och undrar varför det är så här. Hur kan det ha blivit så fel? Jag känner mig arg, ledsen och besviken, men jag tänker aldrig ge upp hoppet om att människan en dag, innan det är för sent, kommer att sakta ner farten och komma till insikt om det allra viktigaste, det som betyder mest. Att vi hör ihop med naturen, att naturen är vårt hjärta och att man inte kan leva utan sitt hjärta. När människan får den insikten och börjar leva efter den kommer allt att bli bra. Tills den dagen håller jag mig dock kvar, högt uppe i mitt träd, och blickar ut över världens både vackra och tragiska utsikt...