Foton från maj
Vilket djur är du mest rädd för?
Hittade ett ganska roligt omröstningsresultat på den lokala tidningens webb. Enligt den här omröstningen är folk i Västerbotten mer rädda för ormar och getingar än för vargar, lodjur och järvar. Till och med måsar inbringar mer rädsla än de flesta rovdjuren. Jag fick mig ett gott skratt!
Vargen som gick hem blev skjuten
Ja, jag förstod att det var så det skulle gå när han gick tillbaka till Gällivare. Varghanen med värdefull rysk genetik. Dokkasbergsvargen kallas han. Han blev skjuten från helikopter en bit ifrån där de först hämtade honom. Jag tycker det känns synd att dessa två vargflyttar blev misslyckade, i och med att vargarna gick tillbaka dit dom inte skulle vara. Det gör det inte lättare direkt att argumentera för flytt instället för avlivning.
Det blir väldigt svårt när människor ska bestämma vart djur som kan röra sig över stora områden ska vara och inte vara. Speciellt om individerna är inställda på flytt. Och speciellt om de ställen de får vara på är begränsade till mindre områden. Det har fungerat i USA och det kan säkert fungera även här, vi behöver bara lite mer erfarenhet så att det görs helt rätt. Naturvårdsverket har ju sagt att dessa två flyttar var akutåtgärder utan särskild planering och att det kommer göras mer förarbete innan nästa flytt.
Som tur är så baseras inte införseln av nya gener i den svenska vargstammen helt på flytt av vuxna individer. Det som är i fokus just nu är att placera ut fångenskapsuppfödda valpar i lyor i vildmarken. Flera vargar i Sverige kommer alltså få adoptivvalpar och detta beräknas ske våren 2012. Denna vår pågår ett försök med att flytta vargvalpar mellan djurparker för att se hur det fungerar och få mer erfarenhet innan utflyttningen nästa år.
Några vårfåglar
En talgoxe burrar upp sig
En kaja i skorstenen
Ståtliga tranor går runt på cat-walken
Hemåtvandrande varg
Just nu befinner det sig en varg, en hane, någonstans i närheten. Hela tisdagen spenderade han på en och samma plats ca 3 mil härifrån. Det känns spännande att det går en varg i våra västerbottniska skogar. Jag önskar jag hade möjlighet att spåra honom och få syn på honom. Han är den vargen som flyttades från en sameby i Gällivare ner till Dalarna i april i år. Nu är han på väg hemåt igen verkar det som. Jag hoppas att han väljer att gå "rätt" så att han inte råkar illa ut...
Mer fakta från Naturvårdsverket om flytten av denna "galvenavkomma"
Norran - Vargen finns väster om Burträsk
Vargwebben - Vart befinner han sig nu?
Utsikten från mitt träd
Jag har klättrat upp i ett träd. Vissa tycker kanske att jag flytt och gömmer mig, men jag trivs här. Jag känner mig trygg och jag brukar sitta och titta ut över världen. Den levande, färgglada och fascinerande världen som består av mängder av olika växter och djur i ett mirakulöst samspel. Den fyrkantiga och stressade rike mannens värld, som ständigt försöker locka mig att komma ner och delta i spelet, eller distrahera mig så att jag tappar greppet och faller. Jag vill inte delta i spelet och jag vill inte bli distraherad. Jag tittar ut och ser hur den levande världen mer och mer får lämna rum till den andra, stressade världen, och de två världarna glider länge och längre ifrån varandra. Det går fort och det skrämmer mig. Jag känner bara igen mig i en av världarna, den som nu är på väg bort. Jag sitter och undrar varför det är så här. Hur kan det ha blivit så fel? Jag känner mig arg, ledsen och besviken, men jag tänker aldrig ge upp hoppet om att människan en dag, innan det är för sent, kommer att sakta ner farten och komma till insikt om det allra viktigaste, det som betyder mest. Att vi hör ihop med naturen, att naturen är vårt hjärta och att man inte kan leva utan sitt hjärta. När människan får den insikten och börjar leva efter den kommer allt att bli bra. Tills den dagen håller jag mig dock kvar, högt uppe i mitt träd, och blickar ut över världens både vackra och tragiska utsikt...
